Bilder från förra veckan o helgen efter det. Jag skriver brev på tyska till min gudfar som jag träffat sammanlagt två gånger i mitt liv, på mitt dop och på studenten. En gång i tiden var han min pappas bästa surfarkompis innan han lämnade Tyskland och bosatte sig på en ö långt bort i solen. Dop-presenten var en plastbrosch, en sån där liten knapp som man kan göra själv som tillexempel "kärnkraft - nej tack". BASF-Linn stog det på den. Under hela min barndom förvarade jag den i mitt röda sammetsetui tillsammans med de glittriga halsbandet och glashästen som jag fått av min farmor. Jag brukade fantisera om vad han gjorde på den där ön, tänkte att han var pirat eller hemlig agent.  20 år senare såg han ut som en helt vanlig människa med en analog kamera runt halsen men han hade ett väldigt speciellt skratt så jag blev inte så besviken